Myrkvedr - Nifelheims vindar

Den döde Ymer ligger frusen där jag går
Korpen väntar troget min bane för jag når
Mitt hem jag i mången år sökt att finna
I varje härvrål förnam min vackra kvinna

Över heden måst ja gå, vinden ylar bitande o rå
Vargavinter dräper den svage, dock mitt blod härdat och starkt

Valkyrior följer mig nu, o fader du höge.. giv mig styrkan att trotsa tursar och nifelheims vindar. Låt mig, vidfarne, åter se mitt hem igen, innan till dig i valhall jag mig beger. . .

över heden måst ja gå, vinden ylar bitande o rå
Vargavinter dräper den svage, dock mitt blod härdat och starkt

Hräsvelg skakar rasande i jordens valar
Hans vind är hämtad djupt ner i nifelheims salar
Med det sista ljuset dör mitt sista hopp
Men då ja ser en pelare av rök över skogens topp

Jag vrålar ut med tusen starka resars kraft
En skänk av oden ger mig makt som jag ej haft
Mot vinterns makt jag slår mig hastigt över heden
Men vid byn jag ser min kvinna offer för den nya seden....

Över heden måst ja gå, vinden ylar bitande o rå
Dom tog ditt liv i kristus namn, för att trogen de dina du var

Jag ser nu allt vi var, allt är tyst du är ej mer. Din själ har nu lämnat mig, mina år av längtan är slitet ur mina händer. Väckt är besten i särkland född, ej ska heller döden ta dig ifrån mig...

Över heden måst jag gå, vinden ylar bitande och rå
När natten kommer föds jag igen, mitt slut är funnet...

Med blod längs länder och svärdet i hand
Jag tar min rätt en tand för en tand
Förlåt mig kära moder vi ses aldrig mer
Dessa onda jävlar är de sista som mig ser

Innan jag festar bland bröder i valhall
Ska kristet blod rinna längs svärdets hjalt
De kommer med vapen att sluta onda dåd
Jag dödar med hatet utan någon nåd

Ett sår i ryggen där livet rinner ut
Dock än jag kämpar i ära till mitt slut
Vackra kvinnor med spjut väntar mig tyst
De tar min hand och bär mig varligt ut
Ingen smärta plågar mig, jag hör en märklig sång
Ett kväde ägnat hjältar som kämpat striden lång
Till en hall av guld där jag genast bjudas mjöd
Detta bröder är hur sagan om mitt liv löd