Garmarna - Varulven

Junfrun hon skulle sig at stugan gå
Linden darra i lunden
Så tog hon den vägen åt skogen blå
Ty hon var vid älskogen bunden
Och när som hon kon till skogen blå
Linden darra i lunden
Där mötle henne en ulv så grå
Ty hon var vid älskogen bunden

Kära ulver du bit inte mig
Dig vill jag giva min silversärk
Silversärk jag passar ej på
Ditt unga liv och blod måst gå

Kära du ulver bit inte mig
Linden darra i lunden
Dig vill jag giva min silversko
Ty hon var vid älskogen bunden
Silversko jag passar ej på
Linden darra i lunden
Ditt unga liv och blod måst gå
Ty hon var vid älskogen bunden

Kära du ulver du bit inte mig
Dig vill jag giva min guldkrona
Guldkrona jag passar ej på
Ditt unga liv och blod måst gå

Jungfrun hon steg sig så högt i ek
Linden darra i lunden
Och ulven han gick ner på backen och skrek
Ty hon var vid älskogen bunden
Ulven han grafte den ek till rot
Linden darra i lunden
Jungfrun gav upp ett så hiskeligt rop
Ty hon var vid älskogen bunden
Och ungersven han sadlar sin gångare grå
Linden darra i lunden
Han red litet fortare än fågeln flög
Ty hon var vid älskogen bunden
Och när som han kom till platsen fram
Linden darra i lunden
Så fann han ej mer än en blodiger arm
Ty hon var vid älskogen bunden

Gud trösta Gud bättra mig ungersven
Linden darra i lunden
Min jungfru är borta min häst är förränd
Ty hon var vid älskogen bunden