Kall - Varelsen

Lyft mig
upp över ett döden landskap
âh, du
denn lindring
som bränner allt för hårt
när allt svider som färska sår
Jag sliter dig i stycken
som tidsfördriv
för att ha dig här
jag river sönder mig själv
av depressiva direktiv
jag ser undergângen
jag blir förblindad, blixtkär

Sådarn värme
när det är isande kallt
Sådan kärlek
när jag förlorat allt
en irritation
när jag förlikat mig
det är underbart,
des är sant!
En hopplös situation...
Lnvanda mönster
Vardaglig stagnation