Skogen - Monolit

Då frusen mark, mot berget svart
Jag går denna natt
Morkret har kommit, vilande tyst
Endast månen skanker sin lyst

Människor har fallit, människor har dött
Blodet har färgat det mesta rött
Få har lyckats att ta sig dit
Till denna svarta monolit

Monolit
Dödens triumf
Monolit
Följ dess kall

Mänskliga pussel, skulpturer av sten
Som vridna fossiler av mänskliga ben
Ingen kan baratta vad som händer här
Ingen har än lämnat dess sfär

Uråldrig ondska, stöpt ur död
Mänskliga offer i överflöd
Svart är färgen, från topp till fot
Ingen nåd när den kräver sitt blot

Monolit
Dödens triumf
Monolit
Följ dess kall

Väl framme, landskapet kargt
Nåt väldigt reser sig, stort och argt
Den breder ut sig, brett upp till skyn
En hårresande, men mäktig syn
Natten är öde, ett mörker komstant
Allt jag hört, blir nu sant
Jag förs in, den tar min själ
Min kropp förtvinar, sakta och väl

Ett med berget, det tog mitt liv
Dödens triumf i en enda giv
Berget kallar ännu en gång
På nytt blod, natten lång

Monolit
Dödens triumf
Monolit
Följ dess kall