Ulf Lundell - Kär och galen

Nu trånar sorg och vemod efter rum
och lyckan drar sin sista suck,
allting tycks över och förbi.
Jag står i blåsten, vattenögd och stum
och längtar efter Tom och Huck
och floden, flotten, dagdriveri.
Gud, du borde gjort mig något lugnare
eller få mig till att leva som jag lär.
Det här hjärtat du när har nog av besvär.

Jag vaknar under bordet utan hopp,
långt från hem och redbarhet,
pank och utbränd, blåst och slut.
Jag vet jag borde sköta om min kropp,
och slåss mot törst och vilsenhet,
och stänga in det som vill ut.
Jag tvingar in mig under knog och gnetande,
och tänker med förnuft på gods och gull,
tills månen är full, då slås allt omkull.

Jag ber, kom och gör mig kär och galen,
kär och galen igen.
Kär och galen nog för att stå för vad jag gör.
Kär och galen, kär och galen igen.
Det är allt jag vill va'
dag efter dag tills jag skrålar besatt i änglarnas kör.

Dom föder upp dig på lögnen om ett liv
där svart är svart och vitt är vitt,
och skammen ska du bära som en mask.
Du växer upp med ryggen full av kniv,
och ingenting runtom är ditt.
Dom vill ha dig som i en liten ask.
Men vänder du ditt ansikte mot himlarna
förstår du snart att allt vad du vill ha
får du gå ut ta, det vill säga om du vill va'

Kär och galen...

Ja du ska knäckas i lumpen och sen trycka i sumpen
i väntan på råd från Samhällets Råd
Du kan få vänta i år på din tillvaros vår, men har du råd med det?
Vill du sitta och se hur din tid och längtan försvinner utan spår?

Kär och galen...