Wod - Förmörkelsen

En skugga ruvar över det dödsdömda riket – Ärnar att sluka de svagas ljus – I förgätna marker dväljs hatets dunkla tjäll – Där vännästa otyg av dödens skyld – Förstuckna luskat sedan urminnes tid – Väntandes på den sista skymning – Bidade växte vår ävlan av hämnd – Mörkret åstundar den äntliga natt – Ni sätt tillit till lögnare naglad på kors – Men änskönt ni bönar, likväl skall ni dö – Söker sälla syner i tanken – Men ihärdiga vämjelser förtär era sinnen – Ha! Hell Dem!! – Hell mörkrets virrvarr av vånda och hat – Förtärandes all tillflykt ljuset än tagit – Inget sken, ingen värme – Bara stor svart tomhet slukandes livets håg – Stundar gör en tid utan liv – Spörjande ovetande om sitt lyte – Av blindhet villfarna att se sin skuld – I förskräckelse ni skriker vi sällhetens bane – Förtvivlade dränks dödsljuden i ett larm av hat – När black väsen hemsöker mänskors gård – Och släcker livets ljusa låga – för alltid – Dödsskuggan kväljer de uslas menlösa själar – All världens ljus och sken – (Äro) svalda av hinsidans outgrundliga tomhet – En påträngande svarthet höljer tillvarons allt – I mörkret ni famla lika blinda som edra sinnen – Försökandes att fly från förmörkelsens hemska bestar – Försökandes att fly den eviga natt