Irminsul - Häxhammaren

I sen timma vid glödens varma härd
Sitter en kvinna i läkekonst lärd
Förskaffad kunskap av äldres kloka ord
Från månget släktleds visdom

Hemmets stillhet då rives tvärt itu
Av män förblindade av falskhetens ljus
Lömskt förledda från maktens korridor
I blind lydnad i hopp om nåd

Mot farsot stillat bot
Halshuggd bränd på bål
Hennes sot fördunklar vår sol
Här ändas hennes år
Till häxhammarens syftes mål
Med blixt från vässat stål

Mot hennes vetskap ränker smidits fram
Av sina egna barn från sin famn
Hennes öde nu förseglats genom lögn
Av den vita slaktaren till döden dömd

Brutalt släpad ur sin barnahemsbyggd
Ser sina forna vänners flackande blick
Hon vändes ryggen trots mången vänskaps år
Då kristi präster sitt tvivel sår

Hon drives fram av nattaman
Mot en plats som krävt månget liv
I sin sista tid hon dock finner frid
Då hon ser att hon ensam stå

Mot farsot stillat bot
Halshuggd bränd på bål
Hennes sot fördunklar vår sol
Här ändas hennes år
Till häxhammarens syftes mål
Med blixt från vässat stål