Istapp - Snö

Ensam jag står på urbergets brant
har nyttjat min kniv men ack jag slant
spanat jag har över fjäll och mark
blodet mitt spills över frusen bark
ett omen jag skådat som ej bådar gott
måst skynda med budskap till närmaste slott
en färd har börjat, en kamp mot tiden
en nalkande strid mot julefriden

Snö, snö, kalla flingor landet styr
Snö, snö, stormen tilltar snön den yr

En hisnande färd ibland kottar och barr
hör ett mystiskt och underligt knarr
jag träffas i ögat av taggig ond gren
stupar tvärt emot spetsig sten
på stubbe jag vilar mig blott en sekund
plötsligt så slängs mot mig boll så rund
faller på knä, till min gud jag ber
vänder mig om och till min fasa jag ser

Snö, snö, kalla flingor landet styr
Snö, snö, stormen tilltar snön den yr

mitt ynkliga liv hänger på tråd
till vädrets makter jag nu ber om nåd
ett öga förlorat, ett sår uti hand
jag önskar mig bort ifrån kylans land
ett hål bak i huvudet, ett skar i min arm
längtar jag hem till min moders barm
allt blod jag förlorat, jag nu tynar bort
jag äro oduglig, av värdelös sort

Snö, snö, kalla flingor landet styr
Snö, snö, stormen tilltar snön den yr
Död, död, livets låga nu dött ut
Död, död, ingenting är som förut