Skáld - En allians med hin håle

I den mörkaste natten, i girighetens rus
jag söker sagoskatten, ledd av irrblossens ljus
Vid den bjärta gömma, längs vattenfallets brus
där flodvågor nu strömma, mina drömmar blir till grus

Irrblossen ej visar mig till sagornas prålande skatt
blott en bäckportal länkad från Vintergatan
Från spegelns inre hörs det ondaste skratt
och ur densamma träder det väsen vi kallar Satan

Ett dunkelt kväde höres, i mitt sinnes lund:
"Dina lustar skola bli sanna
om du med Satan sluter, det mörkaste förbund
och du kristet blod förbanna"
Mitt namn jag sakta skriver, på det pergament
som den onde har präglat med hat
Jag är nu allierad, med ondskan permanent
och i sinnet raderas prästens prat

Och allting som har sagts, för mitt hjärtas lust
För hennes liv som har bragts, mitt livs största förlust
Blir nu återlivad, av ondskan i min själ
Ur tom grav hon fördriva, sin kropp hon ber farväl

En vålnad av min älskade har alliansen gett
när jag svävar in i spegelportalen
Jag skådar alla syndare i tveksamma porträtt
och jag landar i självaste Helfvetessalen

Ett dunkelt kväde höres, i mitt sinnes lund:
"Dina lustar skola bli sanna
om du med Satan sluter, det mörkaste förbund
och du kristet blod förbanna"
Mitt namn jag sakta skriver, på det pergament
som den onde har präglat med hat
Jag är nu allierad, med ondskan permanent
och i sinnet raderas prästens prat

"Och på jord min älskade vandrar förutan ro,
förvirrad utan kropp och själ..."