Skendöd - Tid bränner allt

Inne i denna mest förbjudna frukt frodas besudlingen
Dess maskätna innanmäte smakar av sötma och sälta
Varje bett tar denna desperata ynkrygg närmare slutet
Varje dag av negligering tynger ner hjärtat likt en sten

Uppgivenheten gör sig påmind med sin ihärdiga svärta
Om ens renaste eldar kunde skingra dessa skuggbelagda stigar
Blodet från ständigt skallandes tvekandets stegrande murar
Fyller dennes blick, förblindar och förorenar dennes sinnen

Stum med igensydda läppar, orden tär på vävnad
Sjukdomen fyller strupen och forsar ner i ett växande sår
Tag ett steg undan för att hjälplöst se på förgörelsen
Tärandet av senor och kött, det själsliga mordet av jaget

Låt elden sluka broar likt den sveddar och påminner
Med sin hetta om hur labil en människa egentligen kan bli
Blind lycka ger födsel till falska förhoppningar om förändring
En väg ut ur en ond cirkel, upp ur djupet av denna mörka ravin

Flytande kolväten med tre till tolv kolatomer
Ursprung från råolja, naturgas, kol eller biomassa
Denna mänskliga fenix född ur kroppslig självantändning
Störtar likt en brinnande stjärna ner i svartaste betong

Så dö min vän, dö i hopp om ett lyckligt slut
Så brinn, brinn i förgävelsens rytande flammor
Så dö min vän, och minns affektionens ansikte
Hur det vände sig bort och försvann i skuggorna