Helen Sjöholm - Han har ett sätt

Han har ett sätt att säg du jag inte trodde fanns
Hans garderob den följer inga enkla lagar om obalans
Han har små rynkor utav skratt och spår av silver i sitt hår
Han är en man jag väntat länge på men aldrig förut sett någonstans
Han har ett sätt att hålla överkroppen stilla när han går
Han har ett sätt att le som bara jag, bara jag förstår
Och det är han
Och det är jag
Och jag kan inte riktigt minnas vem jag var
Innan den dagen han kom och stanna kvar
Och jag vet, jag vet en människa är ingenting man har
Men han är min
Och fråga hur det ska bli sedan, det tror jag inte att jag ska
Blir ändå aldrig som man tänkt sig och planerat att det ska vara
Finns ingen annan som stör mig och berör mig som han
Finns ingen värld jag kan tänka mig där vi två inte har varann
Och det är han
Och det är jag
Och jag kan inte riktigt minnas vem jag var
Innan den dagen han kom och stanna kvar
Och jag vet, jag vet en människa är ingenting man har
Men han är min
Och det är han
Och det är jag
Och jag kan inte riktigt minnas vem jag var
Innan den dagen han kom och stanna kvar
Och jag vet, jag vet en människa är ingenting man har
Men han är min
Han är min