Skáld - Snärjad

Uti soldränkt dal
Där vinden sveper sval
Ett vallhjon vandra miltals från hembygden
Mot horisont han ser
En sol där dignar ner
Beger sig då hemåt mot skogsskygden

Då en ljuvlig sång
Höres gång på gång
En sällsam stämma från den mörkaste skog
Trollbundet hjon
Av en underskön ton
Ty sinnet och viljan sången från dig tog

Arma dig som av skogsfrun snärjdes
Dig som hon lurade från hem och härd
I mångmilaskogar ditt lynne tärdes
Följandes en (luden) svans på din färd

Efter sång du går
Tills du skogen når
Där avtar plötsligt underskön stämma
När du så gör halt
Skymtar en gestalt
Undermedvetet vet du, du är hemma

Den fagraste mö
Lynnigt dig förför
Men du förmås ej se den ihåliga rygg
Älskogen så rår
Förtrollad du står
Och borta ur sinnet är hustrun, skygg

"Lömska planer de väsen nu smida
Undergångens våndande lida
Sakta på ditt öde du bida"

Arma dig som av skogsfrun snärjdes
Dig som hon lurade från hem och härd
I mångmilaskogar ditt lynne tärdes
Följandes en (luden) svans på din färd

Ensnårsris som bädd
I vitt är hon klädd
Den underliga varelse, känd som råhanna
Förför och förstör
Beströr och förgör
Hon som din hustru var dag förbanna

Dagar följer drömskt
Men hustrun ej är glömsk
Ty när solen går ner det råder huldrekvällning
Men hon vet att bot
Tas bäst där man fått sot
I hustrun illfundigt gror en vedergällning

"Tibast och vändelarot
Tvi vale mig som lärde dig bot!"

"Skogskvinnfolk framför dig niger
Och bringar dig en död så diger
Sakta nu åter solen stiger
Slutet på den tunga strävan"

Arma dig som av skogsfrun snärjdes
Dig som hon lurade från hem och härd
I mångmilaskogar ditt lynne tärdes
Följandes en (luden) svans på din färd