Månegarm - Freyrs blod

Den förstfödde son av Yngvefreys ätt
Stupade handlöst i böljfritt kar
En miste ljus i dvärgkungars sal
Söner tog riket när fadern slets av glöd

En kung som släckte äringens törst
Då ådror tömts på blod
Barnen som gavs sotens död
Och reds av Lokes tös

Hästdisen Hel, älskade rikt
Hästdisen Hel, red kungens lik

Ett löfte om hämnd, för bevingade vän

Hör, hör deras öden
De från urgammal tid, då världen brann
De av gudarnes börd, med dödens fylgja
Med fördömelsens kall, blev söners fall

Broder mot bror, stål krossar släktskapets borg
Fälldes i strid och vars bror tyngde grenen med lik
Karg stod grav, när ulv och örn slet hans liv

Natten sväljer månen blek
I natten ett gille med skratt och lek
Rök följde objuden gäst
Och elden blev värd för fest

Sonen for över östens hav
Hård dans honom ester gav
havet kväder djupt om hans död
vid hjärtat av sjö

Horn töms för gudaätt
de som födda med skuld och ärvde förbannelsens lott
Tungt vilar ödet för hjälmbärarätt
Men hågkomsten ruvar på värv av son och drott… I kvädets sång


English translation

The firstborn son of Yngvefrey's kin
Met his death in still mead
The next met his end in the dwarven kings hall
The sons of his son set their father ablaze

A king who fed the harvest and soil
When his veins were drained of blood
His children taken by disease and ridden by Loke's maid

The horse disir Hel, held the king dear
The horse disir Hel, rode his corpse

An oath of revenge, for a feathered friend
Hear, hear the fate of the fallen
Those from a primordial time, when the world burned
The descendants of gods, haunted by death
An inherited curse, sealed their fate

Brother against brother, steel shatters the bonds of kinship
Struck down in battle, where the bodies of kin lay
Barren was the grave, when wolf and eagle
tore flesh from his corpse

The night swallows the pale moonlight
A feast in the night, with laughter and games
Smoke followed an unwanted guest
And the fire engulfed the gathering
The son crossed over the Eastern Sea
A dance of swords was what he received
The sea laments his death
From the heart of its depths

Horns raised to honour the memory of kings
Those who were born guilty, and inherited a predestined fate
The fate rest upon helmet bearing kings
But the deeds of the kings are preserved in a poem of death
and in our songs…